Niklas residens

Jag träffade Minna igår. Visserligen bara en kort stund men det var planerat så. Ingen av oss hade mer tid än så att avsätta. Det viktiga med det hela var dock inte att vi sågs alls, eller vad vi pratade om. Det viktiga var att det var hon som höjde armen både för hej och hejdå-kramen. Det är otroligt viktigt rent symboliskt, för nu vet jag att hon är inte bara min kompis; jag är hennes också.