Ibland är man bara glad, och idag är en sådan dag. Det hela började igår vid halv två när jag som vanligt satt och grämde mig över midjemåttet och att skidsäsongen börjar snart och jag har sämst kondition. Eftersom dagsschema inte fungerar på mig (jag skjuter bara upp träningen så sent som möjligt och hoppar sen över den helt) så satte jag nu upp ett tidsschema istället. Söndag klockan 13:00, tisdag klockan 10:00, tors klockan 13:00 osv ska jag träna. Träna i mitt fall betyder en cykeltur på minst en mil. En halvtimme försenad kom jag iväg idag och det var verkligen helt underbart. Visst var det motigt och tungt, och en sjuttioårig pensionär hade tveklöst cyklat om mig stundtals, men när jag sen kom hem var jag så stolt över mig själv!
Sen så har min vilja att läsa skönlitteratur väckts igen. Som bekant (kanske) så dog den totalt när jag läste litteraturvetenskap i ett år 2005 och sedan dess har jag bara läst en enda skönlitterär bok (en vampyrs bekännelse). Men när jag nu började läsa the neverending story (på engelska förstås) så kändes det bara otroligt bra och spännande. Boken grep mitt intresse direkt och tog mig iväg till en helt magisk värld. Nu har jag kommit så långt i den att den börjar avvika en del från filmen dessutom, vilket inte gör saker sämre. Det har gått så långt att jag låg och läste i lördags morse medan jag väntade på att Emelie skulle vakna!
Angående skolan känns saker och ting ganska bra faktiskt. Jag ligger i fas i konstruktionstekniken och har lärt mig Mohrs cirkel hyfsat bra, och maskindynamiken, som har fått vänta lite på sistone, borde inte vara så svår att räkna ikapp. Det här kan nog gå vägen trots allt, det är ju trots allt bara två veckor kvar till jul!
Det där med julklappar är ett evigt gissel, men lyckligtvis har jag åtminstone kommit på vad jag ska ge Emelie. Hon ska få en film som hon har pratat om att hon vill se. Nu är visserligen dvd:n region 1 så det är inte säkert att den ens fungerar för henne, men tanken är god. Hon har börjat hypa presenten hon ska ge till mig dessutom så jag har lite prestationsångest.
I fredags skrev jag en dugga i konstruktionsteknik och den gick halvbra. Vi skulle härleda två bevis - formeln för en stångs axialdeformation och skjuvspänningen i balkteorin. Det gick alldeles utmärkt, förrutom att det visade sig sen att jag inte skrivit upp axialdeformationen utan stångens diffekvation. Lite störande. men fem poäng borde jag få iaf… Sen så var det brobyggartävling i samma kurs. Tävlingen gick ut på att lärarna två gånger skulle placera ut en 100 kg-vikt någonstans på den 4,5 meter långa bron. Första gången höll bron med nöd och näppe och andra försöket rasade den ihop. Det kunde jag leva med om det inte vore för att den rasade på grund av att vi använde för lite spik! Fästet i mitten lossnade när spikarna gled ur och då var det kört. Lyckligtvis höll inga andra broar heller så priserna lottades ut och våran grupp vann, så jag fick ett presentkort på Clas Ohlson. Tackar tackar sa jag.
När jag skulle köra in till stan och köpa batterier för presentkortet hände en rolig sak. När jag kom fram till mjölkuddsrondellen ville min bil inte mera och började hacka fram. Två gånger försökte jag få den att bete sig som folk, men det enda som hände var att folk fick tvärbromsa på snön. När jag hörde ljudet av en stor skåpbil som gled på snön gjorde jag ett tredje försök och varvade upp bilen ordentligt och iväg for vi som ett sprut. Sen tog jag och Emelie lite omvägar för att jag skulle lyckas lista ut felet. Det visade sig att bilen bara gick att köra på över 2000 varv. Konstigt det där.
