Niklas residens

Det har hänt ovanligt mycket sen sist, och jag ångrar återigen att jag inte skriver oftare. Det är bra att sammanfatta sitt liv då och då, så man får lite perspektiv och kan gå vidare. Sen sist har jag och Emelie bokat en ny lägenhet, en etta på 40 kvm som vi ska flytta in i första april. Vidare har vi fått en till katt, en norsk skogskatt som heter Myskan. Detta har gjort Tetris till en mycket gladare och mer harmonisk katt, och det känns ju bra. Att vi kastrerade honom strax innan Myskan gjorde entré är inte fel det heller.

Det har inte blivit så mycket skidåkning som jag skulle velat på sistone och det stör mig väldigt mycket, men av någon anledning är det helt makalöst svårt att hitta folk som har både lust och råd att åka. Förra helgen blev det bara en halvdag i måttsund, och den här helgen kommer det inte bli något alls eftersom jag och Jonas ska göra mätningar av ett klassrum då. Helgen för två veckor sedan blev inte heller någon åkning, men då var jag å andra sidan på Jokkmokks marknad istället, så det borde kompensera lite. Men nästa helg ska jag försöka att tjata med André till Svanstein! Vädret ska tydligen bli perfekt för skidåkning den närmaste veckan med bara några enstaka minusgrader, till skillnad från den -20 som de senaste veckorna bjudit på. Och några fler sådana långa perioder av bitande kyla lär det nog inte bli den här vintern.

De senaste dagarna har präglats av returer. Först fick jag retur på min projektrapport (45 sidor om mätning av ljudintensitet) men som tur var hade jag skrivit så bra att det bara tog en kvart att fixa allt. Värre var det med returen inom värmeteknik. Vissa av mina värmeberäkningar, dimensioneringar av rör till radiatorer och tryckfall var helt uppåt väggarna så jag gjorde om i stort sett allt, vilket tog en heldag. Egentligen borde jag suttit med del två i projektet, ventilation, hela dagen idag, men jag tyckte att jag förtjänade lite vila så efter träningen gick jag hem och lade mig och sov. Mucho skönt.

Vad finns det att se fram emot nuförtiden? Tja, spontant kan jag komma på ett par olika saker.

helgen: Beat
början av mars: resa till Dundret
29 mars: Kenny Begins har premiär
1 april: flytta
mitten av april: resa till Riksgränsen
23 maj: Av4ningen
2010?: Metropolis - directors cut släpps
maj 2010: färdigpluggad!

Inte världens längsta lista, men ändå något att se fram emot.

Det var helt klart ett tag sedan jag skrev här, och mitt halvt officiella nyårslöfte, att skriva mer dagböcker på TG, har således inte börjat så bra. Vad har jag då gjort sen sist? Cachat en del, haft körtelfeber, skrivit två tentor (varav en i avancerad hållfasthetslära: det vill säga att man räknar ut vad som händer när man trycker på ett bord. Intressant värre), varit hemma och hälsat på familjen, flyttat ihop med flickvännen, sett mycket bra film och ännu mer dålig sådan. Nåväl, man ska tänka framåt och inte bakåt. Just nu tänker jag på att jag ska bege mig till musikquizet snart. Men först måste dagen sammanfattas lite.

Det började med att jag vaknade klockan 10 på morgonen. Tänkte skriva färdigt min rapport (deadline på söndag, har bara sammanfattningen kvar nu. 9000 ord, och 42 sidor blev den) men istället blev det slöande framför datorn. Försökte få liv i Emelie så vi kunde se färdigt filmen vi började se igår, men hon var lite för trött i ögonen för det. På något sätt fick jag ändå tiden att gå, för helt plötsligt var klockan 13:00 och det var föreläsningsdags. Föreläsning i kursen ”värme och ventilationsteknik” that is. Läraren är en liten herre i 50-årsåldern som inte har tappat något hår alls, vilket han betonar genom att ha en pottfrisyr som man annars mest ser på lågstadiebarn. Mycket lustigt. Vidare håller han alltid pekpinnen åt fel håll och pekar med handtaget. Vad som inte är roligt är dock att han inte är så bra på engelska som man skulle önska av någon som håller föreläsningar på engelska. Faktum är att han är riktigt megakäss, och det kompenserar han genom att säga ”actually”. Ofta. De första 45 minuterna gick han igång hårt och sa det 71 gånger, men efter rasten drog han ner lite på tempot, men vid föreläsningens slut hade han ändå kommit upp i imponerande 106 stycken actually! That’s actually kind of cool! Att räkna alla actually höll mig dessutom (nästan) vaken. bra det.

Därefter var det dags att gymma sig lite. Såg ingen Marie, Julia, Helene, Kim eller någon annan kändis, vilket var bra eftersom jag då kunde fokusera på träningen istället. Höjde en maskin och klarade 6,1 km/h på stegmaskinen, 20 minuter nivå 12. Bra det.

Sen kom jag hem och var fullt inställd på att Emelie låg i sängen och inte hade vare sig plockat undan disken eller gjort någonting alls. Jag misstog mig grovt. Hon hade plockat undan disken, diskat det som fanns, städat lite och satt nu och målade en tavla. Hon är söt den där.

Måste för övrigt nämna att jag och Jonas var och åkte skidor i tisdags. Helt makalös puder, har aldrig upplevt så bra puder i måttsund förut. Det kommer inte upp till Kåbdalis-klass (där jag var i december) och definitivt inte Dundret eller Riksgränsen, men bra var det. Och nu är jag uppe i 4 skiddagar den här säsongen. Får se om jag får med mig någon någonstans till helgen.

Nu är det dags att bege sig till musikquizet. Martins lag brukar alltid vinna och idag är jag välkommen i det. Hoppas vi vinner.

Jag såg Ingmar Bergmans Nattvardsgästerna ikväll, och en monolog i den grep verkligen tag i mig. Den handlar om Jesu lidande och jag citerar den i sin helhet (källan är http://www.ingmarbergman.se/page.asp?guid=F63CFBF4-6F22-4B54-89AE-7A31286DC691)

Jag tyckte jag såg ett mycket större lidande bakom det där kroppsliga. Jag kanske har fått fel för mig, men tänk på Getsemane, pastorn. Alla lärjungarna somnade, de hade inte begripit nånting. Inte nattvarden, inte nånting. Och så när rättstjänarna kom så sprang de. Och så Petrus, som förnekade. I tre år hade Kristus talat med dessa lärjungar. De hade levt dagligen tillsammans. De hade helt enkelt inte fattat vad han menade. De övergav honom, allihop. Han blev lämnad ensam. Pastorn, det måste ha varit ett lidande. Att förstå att ingen förstår. Att bli övergiven när man verkligen behöver nån att lita på. Ett förfärligt lidande. Ja, men det var ändå inte det värsta. När Kristus blev uppspikad på korset och hängde där i sina plågor så skrek han: ”Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Han skrek allt vad han orkade. Han trodde att hans fader i himmelen hade övergett honom. Han trodde att allt vad han hade predikat var lögn. Kristus drabbades av ett stort tvivel minuterna innan han dog. Det måste ha varit hans mest fasansfulla lidande. Jag menar Guds tystnad.

Jag har aldrig tänkt på Jesu lidande på det viset, men nu när det sägs så känns det så uppenbart. Oavsett om man tror på Gud eller inte så är den största smärtan inte att bli plågad fysiskt, utan att inse att ens ansträngningar inte har lett någonvart. Att allt man har gjort är förgäves, och att det man brunnit för att få folk att lära sig eller tycka i slutändan inte spelar någon roll. Nattvardsgästerna är en väldigt bra film, den rekommenderas starkt. Tror den passar extra bra om man lider och känner tvivel kring meningen med livet.

Om ett år ska jag flytta till Stockholm för att plugga litteraturvetenskap ett halvår, innan jag gör exjobbet. Då man kan få stipendium på 25000 om man gör exjobbet i Luleå kommer jag sannolikt att göra det här. Det har fått mig att grubbla. Med ett år kvar: vad skulle kunna få mig att tillfälligt avbryta mina studier? Vilken händelse skulle vara så viktig att jag tycker det är värt att försena min examen med ett år? Det enda jag kan komma på är ifall någon av mina föräldrar eller syskon drabbades av någon sjukdom och att de bara hade någon månad kvar. Då skulle jag ju givetvis avbryta studierna för att vara med den personen, men annars… ingenting. Jag har allting planerat och jag trivs med min plan. Om jag läser mina kurser nu kommer jag ha tillräckligt med motivation för att klara av dem, även om det känns som om jag går på sparlåga mestadels av tiden. Förhoppningsvis behöver jag aldrig få reda på ifall det finns något annat som skulle kunna få mig att avbryta studierna. Jag vill som bli färdig nu…

Tog 5 cacher idag, skulle ha tagit 6 om jag inte hade tröttnat efter att ha irrat runt väldigt länge på jakt efter en av cacherna. Såhär i efterhand inser jag att jag var väldigt nära. Mitt internet hemma har gått ner så jag sitter i en datorsal i skolan och skriver. Men nu ska jag nog hem och se på film.

Jag har under sommaren pysslat en hel del med geocaching, och eftersom det har visat sig vara så hejdundrans roligt så var det ju en självklarhet att jag skulle köpa mig en egen gps när jag flyttar till Luleå så jag kan fortsätta på egen hand. Sagt och gjort, efter att ha tagit 7 cacher enbart med hjälp av google earth och en kompass (blaha vet kanske om att det några hundra meter in i skogen bakom hennes hus ligger en grillplats och ett snirkligt träd? Inte? Där finns en cache i alla fall) bestämde jag mig för några dagar sen för att göra slag i saken. Eftersom min budget är begränsad (är skyldig mamma 3500 i delbetalning för min bil till exempel, och dessutom har jag många skidresor att åka på), trots sommarjobbandet på lidl, så bestämde jag mig för att handla begagnat

Tradera är trevligt tänker jag och börjar, glad i hågen, leta auktioner. Jag hittar två gps:er och bestämmer mig för att buda på den snyggaste. Den auktionen gick ut 09:47 så jag började bjuda klockan 09:44. Då låg högsta budet på 670 kronor, men innan jag och min konkurrent krigat färdigt så hade den stigit upp i 850 kronor. Totalt 894 inklusive frakt. Den gps:en kom idag (av olika krångliga anledningar kom den till Emelie) och jag cyklade i racerfart och hämtade den så fort Emelie ringde. Väl där packar jag upp den och inser ganska snart att man inte kan skriva in koordinater manuellt på den. Jag åker hem och fortsätter att grubbla på om det går att lösa på något sätt, men kommer fram till att gps:en helt enkelt är oduglig. Således sätter jag ut den på annons på blocket för 900 kronor. Hittills har ingen ringt.

Lite senare ringer Emelies mamma, hon vill ha hjälp att köra hem en TV som hon ska köpa. Som tack bjuder hon på ugnspannkaka. När jag är färdig med tv-flyttandet tänkte jag avsluta kvällen med att ta en cache, men det leder bara till att jag irrar runt planlöst en halvtimme i skogen. Slutsats: jag behöver en gps.

Nu börjar jag bli desperat och lusläser alla forum som finns kring vilken gps jag ska ha. En garmin verkar bra, och modellnumret ska vara mer än 200. Jag bestämmer mig för att jag inte vill betala mer än 1000 kronor och letar runt. En garmin nüvi 300 hittas på blocket för 1000 kronor, så jag skickar ett mail till den annonsören (något telefonnummer var inte utskrivet). När jag inte får något svar letar jag runt på tradera istället och hittar en garmin nüvi 205 för 800 kronor. Den verkar bra tänker jag och trycker på ”köp nu”. Sen går jag och ser ”vem kan slå Fredrik och Filip”. Mitt i programmet (klockan är nu kanske 22:00) ringer mobilen. ”Aha, klockan är mycket så det måste vara Emelie som ringer” tänker jag och svarar ”jaaaaaaaaaaaaa det är Niiiklas”. Eftersom det är Emelie tänker jag att jag kan strunta i att sänka volymen på tv:n också. Fel tänkt. Istället är det en man som pratar på grov norrländska och han pratar om något med en annons. Jag hör knappt vad han säger på grund av volymen på tv:n så jag drar till med ett ”ja, den är kvar” i hopp om att det är min annons han ringer på. När han svarar ”ja, det är den” börjar det gå upp för mig att det här nog är tradera-säljaren, varpå jag kastar mig på fjärrkontrollen och stänger av ljudet.

Sen börjar vi diskutera betalningen och allt flyter på smidigt ända tills han säger att jag ska sätta in 1000 kronor på hans konto. Jag letar upp tradera-annonsen och kollar priset: 800 kronor. ”800 kronor står det ju” säger jag. ”det är mer än vad jag minns” får jag till svar då, och sen, när han säger att det inte är någon tradera-annons utan en blocketannons som han ringer ifrån går ljuset upp för mig. Nu är dock affären så gott som redan genomförd så jag kan inte bryta helt plötsligt, och dessutom så är den här gps:en bättre än den på tradera, så jag bestämmer mig för att tradera får bli ett senare bekymmer och börjar ursäkta mig kring att jag hade blandat ihop två annonsen och visst skulle kunna betala 1000 kronor.

Mannen i telefonen verkar dock ha trott att mitt prat om 800 kronor var ett försök till att pruta, något som knappast blir bättre av att jag säger att jag bor i Luleå och frågar om han inte också gör det (det stod i annonsen att han gjorde det). Det visar sig att han bor i Kalix (något som han sagt precis i början av samtalet, när jag haft tv:n på så högt), och han trodde nog att jag frågade eftersom om han bodde i Luleå så skulle jag ju kunna slippa frakten. Jag är nu mer förvirrad än någonsin samtidigt som han sköter allt prutande åt mig och säger att 900 blir lagom. Jag får hans kontonummer och sen frågar jag hur mycket det nu var jag skulle sätta in (han tror antagligen att han pratar med någon med grov altzheimers), varpå han återigen svarar 900. Sen börjar saker och ting lätta lite för mig och jag slutar bete mig så förvirrat och gör överföringen av pengarna direkt till hans bank. Eftersom han hade samma bank som jag så fick han pengarna direkt så han tog min adress och sa att han skulle posta gps:en imorgon. Slutet gott, allting gott? Inte riktigt.

Traderaannonsen är ju kvar! I panik så ringer jag säljaren, men hon svarar inte i telefon (vilket inte är så konstigt, eftersom klockan är kvart över 10…) Jag skickar iväg ett mail till henne som innehåller ungefär 70 ”ursäkta” där jag skriver att det har uppstått komplikationer som leder till att jag inte kan köpa gps:en, men att jag givetvis betalar de kostnader som krävs för att lägga upp annonsen igen. När det är klart får jag ångest. Jag har ju trots allt gjort fel på tradera, och kommer antagligen att få ett negativt omdöme. Nu känns allting hemskt, och det är ungefär vid den punkten som jag är nu.

Någon som vill köpa en gps som är jättebra på alla sätt och vis, förutom att man inte kan skriva in koordinater manuellt?

(sen ska vi inte ens prata om hur man inte ska göra bilaffärer, men det tar vi en annan dag…)

Efter två månader på lidl, varav merparten av tiden i kassan, har jag lärt mig flera saker som borde vara självklara för vem som helst, men som uppenbarligen inte är det. Utan inbördes ordning listar jag således saker man INTE ska göra när man står i kön för att betala i en butik.

*När kassören kollar om 500-lappen är äkta, skämta inte om att du har gjort sedeln själv. Det är inte roligt första gången man hör det, och det blir inte roligare bara för att man får höra det flera gånger per dag. Du som säger det har inte kommit på något fyndigt eller lustigt. Du har kommit på ett torrt och tråkigt skämt som är en kassörs mardröm. Gratulerar.

*Lyssna på vad jag säger! Om kassan inte är bemannad och jag säger ”kassa 3” och pekar på kassa 3, gå då inte till kassa 2 bara för att jag går genom den gången för att komma till båset. Hur svårt är det att förstå?

*Släpp inte saker överallt! Om man inte ska ha en vara går det bra att gå tillbaka med den där man tog den. Om man inte orkar så går det bra att ge den till kassören eller någon i butiken som kan gå tillbaka med den. Vad som inte går bra är däremot att släppa varan där man stod och hoppas att någon annan tog hand om det. Idag bar jag tillbaka, bland annat: bearnaisesås som låg bland jordnötterna, frysta grönsaker som låg bland godiset i kassan, juice som stod där man lastar ur korgen (hur fan tänker man om man lämnar någonting där?), läsk som var slängd bland paprikorna och så vidare. Är det så jobbigt att gå tillbaka med saker och ting? Gör ni så hemma också, och släpper saker runt omkring er? Idioter.

*Gnäll inte på sådant som jag inte kan göra något åt. Jag kan inte göra något åt att påsarna går sönder när ni använder de som soppåsar sen. Min chef kan inte göra något åt det. Hans chef kan inte göra något åt saken. Om det känns som ett så jättestort bekymmer så rekommenderar jag att ni ska ringa huvudkontoret. Tro inte heller att du kommer med en världsnyhet som kassören aldrig har hört förut. Om det går att klaga på så har det sagts förut, och dit tjat uppskattas inte.

*Ge fan i att klappa fingrarna i bänken när kassören räknar din växel! Det är otroligt stressande, och om du nu har så jäkla bråttom så kunde du väl gett mig jämna pengar? Eller ännu hellre: betalat med kort!

*Betala inte med 500-lappar när du köper för struntsummor. Okej? Betalkort finns av en anledning, och den anledningen är inte att du ska gå till en bankomat och ta ut en massa 500-lappar för att betala med i kassan. Om du nu prompt känner att du vill betala med sedlar och inte med kort, så ta ut 100-lappar istället! 500-lappar är jobbiga att växla, sämre ur rånsynpunkt och ger dessutom upphov till dåliga skämt. Se ovan.

*vänd streckkoden neråt eller emot dig! Hur jobbigt är det egentligen att tänka efter i 1 sekund när du lägger upp varorna och vända streckkoden rätt? Är den ansträngningen verkligen så stor? ”Men kassören vänder ju ändå på varan när den kommer fram till honom!!!1122211” kanske någon säger. Men vad beror det på då? Jo, att sådana som du är för lata/”bättre än andra” för att vilja hjälpa till det allra minsta.

*När jag tar betalt för en viktvara, säg inte kilopriset! Jag har en egen kod för viktvaror och att veta kilopriset hjälper mig inte ett dugg.

*Lägg inte olika varor i samma fryspåse bara för att de kostar samma sak! Skulle ni lägga äpplen och päron i samma påse, bara för att båda kostade 13:90 kilot? Nej just det, så varför då blanda gul och röd paprika? Kilopriset är oviktigt för mig, som ovan nämnt.

*Läs själva vad varor kostar! Hur jobbigt är det att lyfta blicken 10 centimeter och kolla priset själv? Det är en sak att be mig kolla upp priset på varor där det saknas skyltar, men när jag får frågor om varor där priset står extremt tydligt utmärkt om man bara orkar lyfta blicken och titta efter så blir jag less.

Det finns säkert fler saker, men det här är vad jag kommer på nu. Gör som jag säger så får du en bra kassör. Gör tvärt emot så får du det bemötande du förtjänar.

Inte mycket nytt att säga egentligen, dagarna flyter på som ett långsamt töcken där varje dag är den andra lik. Snälla kunder blandas med idiotiska kunder på lidl, alltmedan jag sakta når allt fler positioner i kassan.. (42/minut idag!) När jag kommer hem är jag så trött att jag bara däckar i soffan och jag längtar tills skolan börjar så jag får sova ut. Lidl har lärt mig mycket om min människosyn, och jag bedömer nu mer inte människor utifrån ursprung utan utifrån person. Det finns lika många puckade svenskar som invandrare, och även om det tveklöst är så att invandrare är överrepresenterade i brotts- och våldtäktsstatistiken så är det ändå ett fåtals dumheter som går ut över ett flertal. Majoriteten av alla invandrare är hårt arbetande vanliga människor som på grund av ett fåtals förbrytelser dagligen får kämpa hårdare än ”vanliga” svenskar på grund av rasism och ogrundade fördomar. Den lärdomen är jag väldigt glad över att ha fått.

Igår sa min far att jag inte ska köpa en ny bil av ”någon invandrare i alla fall!” och min bror sa idag att ”man ska inte köpa bil av invandrare eftersom invandrare inte kan köra bil”. Nästa gång jag hör en sådan intelligent kommentar ska jag berätta om vice butikschefen på jobbet. Han är en väldigt trevlig kille i 30-årsåldern med egen välskött bil och familj. Han är väldigt noggrann på jobbet och jobbar samtidigt snabbt. Kort sagt en toppenperson. Dock tycker far och bror illa om honom eftersom han heter Nassir, bor i Vårby, talar svenska med brytning och kom till Sverige för 3 år sedan. Utifrån det som beskrivs i sista meningen kan de bedöma honom som person och till och med avgöra hur bra han kör bil. Det är helt sjukt…

Det har visat sig att min lilla bil har ett mindre motorbekymmer som gör att motorn kommer behöva bytas ut om ett litet tag, varför jag ska kränga iväg den så fort som möjligt innan det uppkommer några symptom som kan avskräcka potentiella köpare.

Idag var det överraskande fint väder, så därför valde jag att cykla till gymmet, där jag tränade lite innan det var dags att cykla vidare till jobbet, efter en kort lunch-hamburgar-paus. Sen var det jobb mellan halv två och halv nio som gällde, utan paus. När jag till slut fick cykla hem var jag helt slut och galen av hunger så jag hade inte mycket annat i huvudet än att få komma hem så fort som möjligt. När jag är nästan hemma upptäcker jag dock att det sitter en anka mitt på vägen, strax framför cykeln. Jag cyklar förbi den så nära att den mycket väl hade kunnat springa in i cykeln ifall den hade känt för det. Eftersom ankan var så dum var jag tvungen att stanna och titta på den, där den låg en bit in i körbanan utan att bry sig om någonting alls. Då grep mitt samvete in och jag tänkte att det var dags att göra en god gärning, så jag sprang fram emot ankan och skrek ”DUMMA ANKA!”. Halvflygande försvann den blixtsnabbt ner i diket på andra sidan vägen och jag kunde åka hem, stolt över att ha räddat en puckad anka. Det räddar inte jorden, men är åtminstone ett steg i rätt riktning.

Nu sitter jag och lyssnar på rock-klassiker och gör så lite som möjligt. Ganska trevligt…

Ge mig ett Y! Ge mig ett C! Ge mig ett K! Ge mig ett L! Ge mig ett E! Ge mig ett R! Ge mig ett I! Vad blir det? PAPPERSLÖSA!

Jag är så trött på det uttrycket att jag blir illamåande. PK-media har slagit knut på sig själv i kampen om att inte säga vad saker och ting handlar om och hittat på låtsasordet ”papperslösa invandrare”, istället för att säga vad det egentligen är: ”illegala invandrare”. Varför gör de så måntro? Jo, för att de är väl medvetna om att ifall de sa ”illegala invandrare” så skulle folk plötsligt inte vara lika intresserade över deras snyftrepotage om att illegala invandrare inte får gratis vård. Buhu buhu buhu… PK-ismen i Sverige slår inga gränser, men lyckligtvis verkar ju gemene man ha börjat tröttna på allt hyckleri, eftersom sådana gråtrepotage inte längre orsakar folkstormar, till journalisternas stora besvikelse. Jag misstänker att för varje gång ordet ”papperslös” nämns i nyhetsmedia så får Sverigedemokraterna en röst mer…

Ibland hittar man något som är helt genialt, som man inte kan annat än älska. Björn Gustafsson är en sådan person.

2500 kronor att betala tillbaka på 2006 (!) års bostadsbidrag. Dvs. den totala summan. Tack för den du, kunde ni inte sagt från början att jag kanske skulle behöva betala tillbaka bidraget? I sådana fall skulle jag ju inte sökt bostadsbidrag från början. usch vad jag hatar försäkringskassan.

Industriell ekonomi har visat sig vara den tråkigaste kurs som ges på universitetet. Jag orkar inte bry mig för fem öre om den och allt i den är så urbota tråkigt och dumt att jag bara spyr. Inkomst, utgift, totalbidrag och gud vet vad. Bläää. Ikväll blir det Måttsund, vilket innebär skidåkning i glada vänners lag. Alltid något.

made glorious summer by this son of York.

Det är bara att acceptera faktum, det här är den värsta vintern i hela mitt liv. Jag flyttade hit för att få snö och riktiga vintrar och vad erbjuds? REGN! Det hade visserligen inte gjort någonting om det hade funnits några snömängder att tala om innan, men det gör det inte. Hela december var det plusgrader och det har varit plus nästan hela januari. Jag vill till Stockholm nu, där slipper man åtminstone ha ångest för att det aldrig är någon snö…

Skolan är slut nu, alla kurser är färdiga. Visserligen har jag två tentor i januari och en hemtenta i filmvetenskap att göra, men det känns ändå ganska avslutat. Jag var jätteduktig och cyklade in till stan idag och handlade juklapp till Emelie, köpte grejer till cykeln, pratade med de på volvo och handlade lite mat. Sen blev det hemmagjord kebab hos Jonas följt av film, men filmen var tråkig så vi skippade sista halvtimmen. Således har jag något att göra imorgon efter lektionen. Om 48 timmar är jag i Stockholm…

Sen jag flyttade till Luleå för 1,5 år sedan har jag träffat mycket folk, både snälla människor och idioter. De snälla människorna tar jag i ett senare inlägg, nu är det idioterna det handlar om.

Theres: Hatar henne. Hon är tjock, dryg, tar mycket plats och är världens största egoist. Det gjorde mig mycket glad när hon misslyckades med sina civilingenjörsplaner och återvände till sitt jobb som undersköterska. Pack my grocerys bitch!

Johan M: Irriterar mig på honom. Han har fruktansvärd andedräkt och har ingen som helst timing när det gäller att berätta historier. Han förstår inte att det han säger är ointressant utan upprepar sina underfyndigheter (som allt som oftast är något värdelöst vetande som han letat upp) tills han får en reaktion.

Markus ”profeten Laban” Nolander: Har egentligen ingen åsikt om honom, men eftersom alla andra hatar honom så innerligt får han ändå stå med på listan här. Han är mest känd för att ha gjort hiten ”eyes like diamonds burning like fire”

Sara: Hatar henne innerligt, hon läser konstruktionsteknik med mig och är en fullkomlig idiot som ställer dumma frågor hela tiden. Det bästa är att det inte bara är jag som är trött på henne, så fort hon öppnar käften så hörs en gemensam suck från hela klassrummet. Dessutom är hon inte vacker, och hon har en obehaglig röst. Nej, hon går fetingbort

Axel: Hatar honom innerligt. Han har ingen humor alls men drar ändå skämt hela tiden, han har fula tjocka glasögon, äckligt skratt, ful röst och ingen filmsmak alls. Varje gång han öppnar munnen under filmvetenskapen funderar jag på hur han skulle se ut om jag satte en yxa i huvudet på honom. Det bästa med honom är att det han säger är så idiotiskt att man glömmer bort det direkt och slipper vara irriterad på det.

Joel (bitar): Ytterst irriterande besserwisser som har gjort sig känd på skolan genom sin stil: skinnjacka, läderportfölj och ryggsäck. Vidare har han gjort sig känd för att ställa otroligt idiotiska frågor i tid och otid, tro att han är jätteduktig när han i själva verket är en idiot och gravt överskatta hur mycket hans vänner uppskattar hans närvaro. Karaktäristiska kännetecken: Han har dragit fram så mycket papper ur sin portfölj att de täcker två bänkrader, och har tagit av sig skorna och vädrar fötterna för alla som har den stora oturen att sitta i närheten.

Mats: Ett praktmongo som jag misstänker är efterbliven på något sätt. Det tog 1 minut innan jag började ogilla honom, och intrycket delades av alla andra som hade oturen att vara i samma kurs som honom. Hans MSN-bild föreställer honom med en röd JOFA-hjälm på huvudet, behöver jag säga mer? Sekunden efter att arbetet lämnats in hamnade han på ignore-listan.

Gaston: killen är över 30 år gammal, bor i studentlägenhet och försörjer sig på att fiffla samt sälja hamburgare illegalt utanför kåren. Kan man annat än tycka illa om honom? Han är väldigt bra på att prata, men det är väldigt sällan det kommer något vettigt ur munnen på honom. För säkerhets skull bör man hålla honom på minst 10 meters avstånd.

Det var alla jag kunde komma på just nu, men det kommer nog flera här sen…

Jag har nyss kört bil från Piteå till Luleå i snöstorm. Det var det värsta jag någonsin varit med om. Efter att ha överlevt det måste jag vara odödlig, ska prova att hoppa från ett stup imorgon.
Imorgon ska det regna säger smhi. Bläääääks för regn. Sånt hör Stockholm till!

Ibland är man bara glad, och idag är en sådan dag. Det hela började igår vid halv två när jag som vanligt satt och grämde mig över midjemåttet och att skidsäsongen börjar snart och jag har sämst kondition. Eftersom dagsschema inte fungerar på mig (jag skjuter bara upp träningen så sent som möjligt och hoppar sen över den helt) så satte jag nu upp ett tidsschema istället. Söndag klockan 13:00, tisdag klockan 10:00, tors klockan 13:00 osv ska jag träna. Träna i mitt fall betyder en cykeltur på minst en mil. En halvtimme försenad kom jag iväg idag och det var verkligen helt underbart. Visst var det motigt och tungt, och en sjuttioårig pensionär hade tveklöst cyklat om mig stundtals, men när jag sen kom hem var jag så stolt över mig själv!

Sen så har min vilja att läsa skönlitteratur väckts igen. Som bekant (kanske) så dog den totalt när jag läste litteraturvetenskap i ett år 2005 och sedan dess har jag bara läst en enda skönlitterär bok (en vampyrs bekännelse). Men när jag nu började läsa the neverending story (på engelska förstås) så kändes det bara otroligt bra och spännande. Boken grep mitt intresse direkt och tog mig iväg till en helt magisk värld. Nu har jag kommit så långt i den att den börjar avvika en del från filmen dessutom, vilket inte gör saker sämre. Det har gått så långt att jag låg och läste i lördags morse medan jag väntade på att Emelie skulle vakna!

Angående skolan känns saker och ting ganska bra faktiskt. Jag ligger i fas i konstruktionstekniken och har lärt mig Mohrs cirkel hyfsat bra, och maskindynamiken, som har fått vänta lite på sistone, borde inte vara så svår att räkna ikapp. Det här kan nog gå vägen trots allt, det är ju trots allt bara två veckor kvar till jul!

Det där med julklappar är ett evigt gissel, men lyckligtvis har jag åtminstone kommit på vad jag ska ge Emelie. Hon ska få en film som hon har pratat om att hon vill se. Nu är visserligen dvd:n region 1 så det är inte säkert att den ens fungerar för henne, men tanken är god. Hon har börjat hypa presenten hon ska ge till mig dessutom så jag har lite prestationsångest.

I fredags skrev jag en dugga i konstruktionsteknik och den gick halvbra. Vi skulle härleda två bevis - formeln för en stångs axialdeformation och skjuvspänningen i balkteorin. Det gick alldeles utmärkt, förrutom att det visade sig sen att jag inte skrivit upp axialdeformationen utan stångens diffekvation. Lite störande. men fem poäng borde jag få iaf… Sen så var det brobyggartävling i samma kurs. Tävlingen gick ut på att lärarna två gånger skulle placera ut en 100 kg-vikt någonstans på den 4,5 meter långa bron. Första gången höll bron med nöd och näppe och andra försöket rasade den ihop. Det kunde jag leva med om det inte vore för att den rasade på grund av att vi använde för lite spik! Fästet i mitten lossnade när spikarna gled ur och då var det kört. Lyckligtvis höll inga andra broar heller så priserna lottades ut och våran grupp vann, så jag fick ett presentkort på Clas Ohlson. Tackar tackar sa jag.

När jag skulle köra in till stan och köpa batterier för presentkortet hände en rolig sak. När jag kom fram till mjölkuddsrondellen ville min bil inte mera och började hacka fram. Två gånger försökte jag få den att bete sig som folk, men det enda som hände var att folk fick tvärbromsa på snön. När jag hörde ljudet av en stor skåpbil som gled på snön gjorde jag ett tredje försök och varvade upp bilen ordentligt och iväg for vi som ett sprut. Sen tog jag och Emelie lite omvägar för att jag skulle lyckas lista ut felet. Det visade sig att bilen bara gick att köra på över 2000 varv. Konstigt det där.

Låt oss sammanfatta: Elkretsteorin pluggade jag ungefär hur mycket som helst till. Resultatet blev ett skinande vackert U. Konstruktionstekniken och maskindynamiken, som jag läser nu, är båda jättesvåra så där kommer jag nog också få ett U.
Min analys om filmljud, som jag skrev på två timmar, fick ett VG. Varför är jag inte humanist för? Idiotiskt! Jag vill också gå någon tramsig utbildning som filmvetare, jurist eller något.

Idag är det tentaröj, men efter att ha sovit en timme är jag opepp. Imorgon kommer Emelie hit, det blir trevligt. Jag har en hel del film jag måste se nu. Twin peaks är färdigsett däremot, det är bra. Sara utlovade snö men ute regnar det bara…

Emelie har fått en ny medicin vilket resulterar i att hon äntligen kan sova på nätterna samt inte mår lika dåligt av att äta längre. Den har både fördelar och nackdelar. Fördelen är att hon är söt när hon sover. Nackdelen är att hon somnade till filmen! Hemska tider, så kan man ju inte göra!

I övrigt har jag inte skrivit här så mycket på sistone, vilket främst beror på att jag är lat och har slöklickat på filmtipset och facebook istället, precis som vanligt. Lite filmtittande har jag hunnit med också, samt några impulsköp. Det är himla häftigt att jag köpte en DVD från en turkisk affär i USA och det tog 3 arbetsdagar för den att komma hit! CDON har längre leveranstider! Coolisch. Bara $10 i frakt också.

—-

För övrigt valde blaha att hälsa på mig idag när jag hälsade på henne. Hon måste vara sjuk, hoppas hon blir frisk snart. =)

Sådär, nu var det avklarat. Jag är väl inte direkt någon annan människa, men en liten dos mindre ångest fick jag allt.

Imorgon ska jag till Stockholm och i helgen ska jag segla med ACAD-vännerna. Det blir naaaajs!

Hmmm, vetifan om jag borde skriva det här ens på ett allmänt community men whatevö.
Strax efter nio på lördagkvällen kom hon gående mot min bil, som stod parkerad på slemmis parkering. Det första jag sa var av någon anledning ”du har mindre ögon än jag trodde”, men det där med romantiska hälsningsfraser har aldrig varit min grej. Sen åkte vi hem till mig och medan Emelie lusläste IKEA-katalogen (efter att ha försökt sig på en bokstavssortering av min dvd-filmer) packade jag upp och började laga mat (om man nu kan kalla det att laga mat att värma färdig pytt i panna…). När ätandet var avklarat fortsatte uppackandet och inte förrän vid tolv på natten hade vi lagt oss i min säng och börjat titta på ”The princess bride”.
När filmen var slut och vi hade krypt ner under täcket och sagt godnatt sa Emelie ”men först måste jag få krama dig”. Det var den bästa kram jag någonsin upplevt, och innan allt kramande var färdigt någon/några timmar senare hade jag gjort mina första tafatta försök att lära mig pussas. Det gick väl sådär…

Sova gick inget vidare det heller. På morgonen fortsatte vi gosa och då började allt gå mycket bättre, även om jag misstänker att Emelie tröttnade på att jag aldrig ville sluta pussas. Efter en massa gos bestämde vi oss för att gå upp och äta frukost: kräm. När det var gjort diskade Emelie medan jag fortsatte att packa upp. Sen skulle vi åka och handla, men bara se ett avsnitt south park först… Givetvis blev det inte bara det utan dessutom en hel del gos och hångel innan vi kom iväg vid fyra.

Väl tillbaka lagade jag makaronipudding medan Emelie spelade tetris. För att vara en person som, enligt egen utsago, inte äter vare sig frukost eller middag måste jag säga att hon hade riktigt bra aptit för både och! Dessutom fick jag henne att glömma att ta sin före-maten cigg och det är alltid bra.

När allt röjande var klart tog vi en promenad mot fågelskådarhuset. Tyvärr var vägen mycket gyttjigare än väntat så både jag och Emelie blev blöta, men utsikten över gammelstadsviken var helt underbar och det var absolut inte fel att kyssas i regn och snålblåst!

Vid 10, när vi hade torkat lite och bytt byxor, såg vi på ”Babam ve Oglum”. Jag grät och även Emelie blev starkt rörd, med tanke på hur hårt hon kramade min hand. Sen blev det mer gosande innan vi kom fram till att det var väldigt varmt och bestämde oss för att sova istället. På natten sen fick jag användning av mina Saxnäskunskaper i form av hur man lugnar ner någon.

På morgonen blev det någon timmes pussandes innan klockan slog nio och det var dags att gå upp. Vid kvart över tio lämnade jag henne utanför hennes hus, och vi pussades framför hennes lillasyster. Så var första helgen med Emelie.

Jag kommer köra ihjäl mig när jag kör upp till Luleå alldeles ensam (obs: att åka själv säger inget om antalet passagerare, bara att det är man själv som gör det och ingen annan. Kör jag inte själv är det någon annan som kör) på lördag. Kvinnor är as för övrigt. Blöks.

Jag avskyr ordet förresten! Varför ska det vara så otroligt knussligt att stava till? Bort med ett ”r” goddamit!
Hoppas verkligen det blir grönan på lördag, det vore najs.

Min bror är lite tjurig av sig, men oftast är han jättesnäll. I helgen, när jag var på Fredriks landställe på Nämdö, körde han ut min bil till sitt jobb och fixade bromsröret samt oljade in fjädringen. Sen när jag kom hem hjälpte han mig att installera de nya högtalarna (det hade aldrig blivit lika bra om inte han hade hjälpt till!). Jag tycker om min bror.

Jag vill ha en bild på Emelie.

I tisdags gick ett jekligt skumt program på TV4+. Det hette ”Torsten Flinck läser en skräckis” och gick ut på att nämnde Flinck satt i en fotölj och kedjerökandes läste ur en bok. Han levde sig in i berättelsen så mycket att det stundtals knappt gick att förstå vad han sa, och inte alltför sällan framstod han som en fullständig tokfrans. Fast det är nog ingen större överraskning om man betänker att det faktiskt är Flinck vi pratar om.

Idag är det molnigt så jag ska nog bege mig till Älta bilskrot och köpa lite saker till mitt nya lik. På söndag kommer bror min hem och då ska jag pracka på honom massa jobb också. Handbromsvajer, motorvärmare, ljusbrygga, vinterdäck… Sen ska han nog få ett flak öl som tack för hjälpen!

Okej, det var jag som började skriva på helgon (På Andrés inrådan), men det var HON som gav mig sin msn, HON som började skriva på msn, HON som letade upp mitt mobilnummer, HON som började skicka SMS, HON som ringde igår och HON som inatt skickade:
”Men vad det än handlade om så är det sak samma. För jag gillar dig otroligt mycket, nu var det sagt. Och det är nog allt som betyder något?”
Jag har total ångest över att allt kommer förstöras när jag åker upp. Han hon kommer tycka jag är ful, tråkig och en allmän idiot…

I helgen var jag i Göteborg. Det gick i korthet ut på att supa samt titta på när de andra rökte hasch. Robert trodde han bodde i taket och bestod av isolering, det var lite roligt. Vi var ute på ett grymt trevligt ställe som hette ”NEF”: det hade en jättestor utedel och spelade bra musik. Varför finns inget sådant i Stockholm för? Nu ska jag äta frukost.

Ingmar Bergman är död. Borta för alltid, men han har efterlämnat ett enormt filmarv. Det här är en väldigt sorglig dag för svensk, och internationell, film.

Jag var i Göteborg i helgen, det var ganska så skojsigt. Tyvärr har jag ingen inspiration för att skriva långt men det hände mycket roliga saker (och en del mindre roliga). I övrigt tillbringar jag den mesta av min tid med att prata med E.

Nu har jag ingen SAAB längre. Min första bil, som jag lagt ner oändligt mycket tid och energi på, är för alltid borta. Fick igång farthållaren, backljusen och vindrutetorkarna på volvon idag, men det känns ändå väldigt trist…
I övrigt spenderar jag en massa tid med att prata med Emelie. Det är najs.

En bra grej är att det är jättelång tid kvar innan jag är tvungen att åka till Luleå igen.
En dålig grej är att det inte är tillräckligt lång tid kvar. FAktum är att det är mindre än 6 veckor…
En bra grej är att jag har börjat umgås med de äldsta av vännerna igen, och de är trevliga och snälla
En dålig grej är att Mathias beter sig som en fullständigt idiot (eller ett svin rättare sagt), varför jag inte har någon lust att umgås med honom längre.
En bra grej är att jag pratat en massa med E. på sistone och hon beter sig inte som vissa andra internetkontakter när det gäller att ses IRL. *hint*
En dålig grej är att jag har en massa package loss hela tiden, så sidor tar jättelång tid att ladda.

Nu börjar allt lösa sig. Pratade med min goda hyresgästs mamma idag och hon skulle fixa så hyran blev insatt på mitt konto. Bra det. Jag var och kollade på en volvo 850 idag, men den såg ut som crap (förra ägaren hade gått lös på den med ett järnrör) så det blev inget. Nästa bil blir det inga kompromisser alls med, toppskick eller bort.

Sen så fick jag äntligen E:s MSN-adress idag. Wihooo!

När jag är i Stockholm bor jag på understa våningen i vårat jättestora hus. Källaren är inredd men har ändå en del av de detaljer som källare brukar ha. Spindlar till exempel. I ett hörn på väggen på toaletten där jag har min tandborste satt det när jag kom ner hit i början av juni en spindel. Någon vecka senare satt spindeln kvar fortfarande, men då hade även en till spindel hamnat där. En vecka senare satt ytterligare en spindel där, och alla satt helt orörliga. Så har de suttit sen dess, men idag när jag kom och borstade tänderna var den mittersta spindeln borta. Jag passade på att kolla lite närmare på de andra spindlarna och det visade sig att de var helt uppätna; det enda som var kvar var benen samt något som liknade revben. Sen hittade jag mittenspindeln i taket ovanför handfatet. Den var stor och svart och satt blixt stilla. Jag borde nog göra något åt de där spindlarna snart…

——-

Jag bestämde mig för att det här var en kamp på liv eller död; det stod mellan mig och spindeln. Oförskräckt tog jag därför en burk till en pennvässare och närmade mig toalettaket. När jag kom nära blev jag dock rädd och sprang och hämtade ett glas istället. Jag förde långsamt glaset upp emot spindeln (planen var att fånga den i glaset och sen spola absurda mängder vatten på den) men just som jag skulle ta den rörde den sig. Jag skrek och hoppade runt som en besatt.

Sen gick jag och hämtade dammsugaren. För att vara säker på att slippa vara nära spindeln satte jag dit ett jättelångt rör och gömde mig så jag knappt behövde gå in i badrummet. För en hundradels sekund verkade det som om spindeln skulle klara sig, men plötsligt sögs den ofrånkomligt in i dammsugaren. Jag dammsög upp liken också och lät sen dammsugaren stå på ett tag för att vara säker på att spindeln inte kryper upp igen. Sen lämnade jag dammsugaren på plats (jag vågade inte röra den) och sprang in i mitt rum. Nu ska jag se lite south park för att lugna mig.

Twin Peaks Twin Peaks Twin Peaks Twin Peaks Twin Peaks Twin Peaks Twin Peaks Twin Peaks Twin Peaks Twin Peaks Twin Peaks Twin Peaks! Avsnitt 1 och 2 från säsong 2 nedladdade. Jag vill hem och titta nu nu nu nu nu nu nu!!!! Kan man sjukskriva sig för abstinens?